onsdag 2 mars 2011

Min gulligaste näradödenupplevelse

På promenad längs Götgatan (Södermalm, Babylon, Sveryeah) ser jag plötsligt en stor svart boll och en mindre svart boll. Tre kvinnor gullar upphetsat med dessa, tar gruppbilder och liknande. Det rör sig om hundar fastbundna vid ett träd. Jag stannar och tittar lite på mysigheten. Det är mysigt. Plötsligt går kvinnorna iväg, det var alltså inte deras hundar. Åååå, nu vill den lilla hälsa på mig med, jag finns!

Som genom trolleri sitter plötsligt ingen av hundarna fast i någonting alls förutom sina koppel som nu släpar i marken. Vi är nära trafiken så jag kliver in och räddar dagen. Med kopplen i mina rättrådiga händer inser jag genast att hade jag varit med i Gäster med gester så hade Meg Westergren nu vrålat:


-Jag stjäl svindyra rashundar på stan och tänker sälja dem dyrt på Blocket!


Där står jag och spanar efter en husse eller matte med två goskorvar som snor runt mina ben. Oordning. Trottoaren plötsligt tom på folk. Helvete. Kanske ägaren sitter på närmaste hak. Närmaste hak heter Broder Tuck. Där har jag aldrig varit men jag vet att det är mest känt för att folk skjuter folk till döds där. Puls.

Vänder mig om för att binda fast bollarna vid trädet igen när dörren bakom mig öppnas och trädet skuggas av en 2,3 meter lång hantverkare som med slavisk brytning frågar:

-Vad ska du göra?

Kaninpuls. Men han köpte min story och jag gick raskt därifrån. I fortsättningen tänker jag satsa på mindre hundar utanför mataffärer. Enklare att sno från gamla tanter helt enkelt.

1 kommentar: