Kalla istället de senaste veckorna för en period av förnekelse och verklighetsflykt. Denial is not only a river in Egypt som min gamla mormor brukade säga. Inkorgen är nu full av påminnelser om att bloggen ju skulle handla om att tappa håret. Horder av män med flyende hårfästen har demonstrerat utanför mitt hem och uttryckt sin frustration över bloggens brist på relevans och riktning. Flintgubbepöbeln är vilsen och menar att jag kastade åt dem en snuttefilt bara för att kort efter rycka undan den. De har heller inte fått någon information.
De har rätt. Jag ber mina bröder om ursäkt och tar på mig mitt public service-ansvar igen. Jag börjar på direkten!
Eller inte nu, men nu. Inte nu. Men nu.
Imorgon kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar