onsdag 23 februari 2011

Mindemptiness

Här kommer en evighetslång artikel som av någon anledning får mig att gråta. Kanske för att det inte är jag som är så här bra på fiol eller på att skriva evighetslånga artiklar i Washington Post. Kanske för att den är så lång. Du kommer inte att orka eller hinna läsa hela artikeln så läs det som står här nedanför, scrolla sen ner till det näst sista filmklippet i artikeln, skumma ner till det sista klippet och kolla på det. Fundera sen lite över varför du inte hade tid att läsa hela artikeln, prioritera om lite och läs hela vettja. Bra skit nämligen.


Joshua Bell is one of the world's greatest violinists. His instrument of choice is a multimillion-dollar Stradivarius. If he played it for spare change, incognito, outside a bustling Metro stop in Washington, would anyone notice?

Svaret hittar du här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar