Att bo i Sverige är som att titta på fotboll. Det är sjukt sällan det blir mål (fint väder) men när det väl händer så skiter vi alla kollektivt på oss av lycka och går ut och fångar dagen (badar i fontänen) som mycket väl kan vara den sista.
Att bo i exempelvis Kalifornien är som att kolla på hockey. Det blir mål oftare. Och befolkning blir mer och mer blasé för varje gång det händer. För det händer hela tiden. I soliga jävla Kalifornien.
Och apropå väder och vind så läste jag för länge sen i en broschyr om en skidort i Colorado där de hade lagt upp det så att det snöade på nätterna och var strålande sol hela dagarna. Vad förvånad jag blev när det visade sig stämma. Det hela var som en sex månader lång basketmatch – mål, mål, bara mål alltid jämt!
Sen åkte jag hem till Åre och ett tio år långt parti Fia med knuff.
Som fortfarande verkar pågå att döma av årebornas euforiska facebookutbrott de tre gånger per säsong som de slår en dubbelsexa (får åka puder). Lite som ett nyförälskat ungt par som är så osäkra på om de verkligen gillar varann överhuvudtaget att de måste säga det högt till alla hela tiden. Ibland är det till och med synd om alla andra som inte har en så epic kärlekspartner som åreborna. Gulligt. Åre som rondellhund.
Och för säkerhets skull: ;)
Ikväll blir det spännande för då ska jag på en tillställning på Brittiska Ambassaden. Flashigt. Jag kanske har fördomar om brittisk överhet men jag känner en viss oro för att kanske gå vilse på ambassaden och in i nåt rum där folk bär grismasker och har hela kandelabrar uppkörda där solen inte (heller) skiner. Rapport följer.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar