En blogg om att tappa håret och allt det som att tappa håret symboliserar. Till exempel dödsångest, att bli vuxen och en aldrig så liten chans att en dag få vara med i en Dressmann-reklam. På vägen förväntar jag mig ditt stöd, att du har överseende med min oförmåga att hålla mig till ämnet samt att du håller min hand den dag det blir dags för den slutgiltiga lösningen. Rakningen av huvudet alltså. Och därmed slutet på bloggen.
torsdag 14 april 2011
Kära lilla blogg
Pappaharinteglömtbortdighanharbaraliteförmycketattgörajustnumensnartbordealltlugnanersigochdåskavigöramysigasakertillsammansigenokej?!
onsdag 6 april 2011
Nordamerikansk poesi
möter svensk rationalitet och alla mina Feng Shui-ambitioner följer med tårarna som lämnar min blödiga kropp.
tisdag 5 april 2011
Bokstäverna Å Ä Ö
Och de svenska kommuner som allra mest avskyr Internets brist på dem:
Hörby
Mönsterås
Hörby
Mönsterås
fredag 1 april 2011
onsdag 30 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Gästblogg
Titel: "Kuk på bil (in excelsis)"
Konstnär: Okänd
Denna snöteckning från tidig Twitterperiod är ett mästerverk inom falloskonsten. De böjda linjerna vittnar om influenser från postpubertalismen och, förstås, Cézanne. Det är också ett fantastisk exempel på "pung i profil"-problematiken som konstnärer har brottats med i århundraden. Här har konstnären i fråga använt sig av den populära dubbeltestikeltekniken och för säkerhets skull skrivit "KUK" under så att det inte ska råda några tvivel om vad konstverket föreställer. En teori som växt fram på senare år är att KUK helt enkelt är initialerna till dadaisten Krist-Ulv Kaiserslautern.
Simson förtydligar: Ovanstående är alltså snott från Facebook och en av mina absolut närmaste bekanta. Han är en mycket rolig man som enligt mig borde börja blogga. Är det bara jag som tycker att det är dags för denne humorist att dela med sig till fler än bara sina vänner på Facebook?
Konstnär: Okänd
Denna snöteckning från tidig Twitterperiod är ett mästerverk inom falloskonsten. De böjda linjerna vittnar om influenser från postpubertalismen och, förstås, Cézanne. Det är också ett fantastisk exempel på "pung i profil"-problematiken som konstnärer har brottats med i århundraden. Här har konstnären i fråga använt sig av den populära dubbeltestikeltekniken och för säkerhets skull skrivit "KUK" under så att det inte ska råda några tvivel om vad konstverket föreställer. En teori som växt fram på senare år är att KUK helt enkelt är initialerna till dadaisten Krist-Ulv Kaiserslautern.
Simson förtydligar: Ovanstående är alltså snott från Facebook och en av mina absolut närmaste bekanta. Han är en mycket rolig man som enligt mig borde börja blogga. Är det bara jag som tycker att det är dags för denne humorist att dela med sig till fler än bara sina vänner på Facebook?
lördag 26 mars 2011
Världens roligaste ljud
Jag anser mig vara rätt jäkla bra på att släppa väder.
I de inofficiella pruttvärldsmästerskapen i Breckenridge, Colorado 1993 lämnade Australien, Nya Zeeland, Skottland, Japan och värdnationen USA walk over till mig. Japanen bugade djupast och dubbade mig Fart King.
Jag har försvarat min titel framgångsrikt sedan dess. Jag har skrikfjärtat en hel natt för en kompis i en liggvagn på väg till Riksgränsen bara för att vid ankomst upptäcka att det i hemlighet klivit på fyra tjejer under natten.
Jag har brakskitit omkull en barnvagn med ett barn i på Götgatsbacken i Stockholm. Oavsiktligt efter en väns plötsliga utfall med en plastgaffel men ändå. Tänk på det nästa gång du går förbi Pocketshop för det var där det hände.
Min flatulens har alltid imponerat mer på öron än på näsor. Det är ett himla tryck helt enkelt. Ställ mig på en trottoar med sand på och jag kan förflytta mig framåt flera decimeter utan att lyfta på fötterna. Mitt liv går följaktligen mest ut på att lirka ut gas ur min kropp utan att det hörs. Men kung är jag.
Konkurrens finns dock ibland där man minst anar det och The Fart King har ännu inte hämtat sig efter en trevlig brunch nyligen där hans svägerska, en helt vanlig milf från Uppsala, släppte en så hisklig äggmök att Montazami-tofsarna i taket på Scandic Malmen krullade sig. Sen skyllde hon på sin yngsta son.
Jag bugar mig ödmjukt och abdikerar.
I de inofficiella pruttvärldsmästerskapen i Breckenridge, Colorado 1993 lämnade Australien, Nya Zeeland, Skottland, Japan och värdnationen USA walk over till mig. Japanen bugade djupast och dubbade mig Fart King.
Jag har försvarat min titel framgångsrikt sedan dess. Jag har skrikfjärtat en hel natt för en kompis i en liggvagn på väg till Riksgränsen bara för att vid ankomst upptäcka att det i hemlighet klivit på fyra tjejer under natten.
Jag har brakskitit omkull en barnvagn med ett barn i på Götgatsbacken i Stockholm. Oavsiktligt efter en väns plötsliga utfall med en plastgaffel men ändå. Tänk på det nästa gång du går förbi Pocketshop för det var där det hände.
Min flatulens har alltid imponerat mer på öron än på näsor. Det är ett himla tryck helt enkelt. Ställ mig på en trottoar med sand på och jag kan förflytta mig framåt flera decimeter utan att lyfta på fötterna. Mitt liv går följaktligen mest ut på att lirka ut gas ur min kropp utan att det hörs. Men kung är jag.
Konkurrens finns dock ibland där man minst anar det och The Fart King har ännu inte hämtat sig efter en trevlig brunch nyligen där hans svägerska, en helt vanlig milf från Uppsala, släppte en så hisklig äggmök att Montazami-tofsarna i taket på Scandic Malmen krullade sig. Sen skyllde hon på sin yngsta son.
Jag bugar mig ödmjukt och abdikerar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
