Två dyngraka skinheads i blöjor planerar ett inbrott

Gästblogg

Titel: "Kuk på bil (in excelsis)"
Konstnär: Okänd

Denna snöteckning från tidig Twitterperiod är ett mästerverk inom falloskonsten. De böjda linjerna vittnar om influenser från postpubertalismen och, förstås, Cézanne. Det är också ett fantastisk exempel på "pung i profil"-problematiken som konstnärer har brottats med i århundraden. Här har konstnären i fråga använt sig av den populära dubbeltestikeltekniken och för säkerhets skull skrivit "KUK" under så att det inte ska råda några tvivel om vad konstverket föreställer. En teori som växt fram på senare år är att KUK helt enkelt är initialerna till dadaisten Krist-Ulv Kaiserslautern.

Simson förtydligar: Ovanstående är alltså snott från Facebook och en av mina absolut närmaste bekanta. Han är en mycket rolig man som enligt mig borde börja blogga. Är det bara jag som tycker att det är dags för denne humorist att dela med sig till fler än bara sina vänner på Facebook?

Världens roligaste ljud

Jag anser mig vara rätt jäkla bra på att släppa väder.

I de inofficiella pruttvärldsmästerskapen i Breckenridge, Colorado 1993 lämnade Australien, Nya Zeeland, Skottland, Japan och värdnationen USA walk over till mig. Japanen bugade djupast och dubbade mig Fart King. 

Jag har försvarat min titel framgångsrikt sedan dess. Jag har skrikfjärtat en hel natt för en kompis i en liggvagn på väg till Riksgränsen bara för att vid ankomst upptäcka att det i hemlighet klivit på fyra tjejer under natten.  

Jag har brakskitit omkull en barnvagn med ett barn i på Götgatsbacken i Stockholm. Oavsiktligt efter en väns plötsliga utfall med en plastgaffel men ändå. Tänk på det nästa gång du går förbi Pocketshop för det var där det hände.

Min flatulens har alltid imponerat mer på öron än på näsor. Det är ett himla tryck helt enkelt. Ställ mig på en trottoar med sand på och jag kan förflytta mig framåt flera decimeter utan att lyfta på fötterna. Mitt liv går följaktligen mest ut på att lirka ut gas ur min kropp utan att det hörs. Men kung är jag.

Konkurrens finns dock ibland där man minst anar det och The Fart King har ännu inte hämtat sig efter en trevlig brunch nyligen där hans svägerska, en helt vanlig milf från Uppsala, släppte en så hisklig äggmök att Montazami-tofsarna i taket på Scandic Malmen krullade sig. Sen skyllde hon på sin yngsta son.

Jag bugar mig ödmjukt och abdikerar.

Thank God It's Friday

Trevlig helg önskar jag och det här irländska radioansiktet som med all önskvärd tydlighet demonstrerar en urgammal sanning. Har du inte utseendet eller pengarna men ändå vill hänga med de snyggaste tjejerna i skolan så får du helt enkelt starta ett band. Bäst just nu enligt mig. Varning för sittdans om du befinner dig på en plats där man sitter ner. 

Lösningen på allt

I mitt förra inlägg uppskattade många en reklamfilm för den svenska uppfinningen säkerhetsbältet. Idag står en annan uppfinning i fokus. Ursprung oklart men jag skyller av gammal vana på US and A. Bilderna är garanterat därifrån.

Här sitter så en broder och läser vår klubbtidning Cala Fläcken. Samtidigt testar han iGrow, den första laserhårhjälmen med ett riktigt modernt namn. Det här är rätt väg att gå; kämpa emot det genetiska lotteriet med all tillgänglig teknik och förbered dig samtidigt på att allt går åt helvete.

Mina kollegor på Balding Blog är eld och lågor över iGrow:

"And it looks so classy! Any regular reader to this site knows how I feel about the laser hair therapies that make big claims with little to back it up, but this one goes a step further by including headphones and an Apple computer style iPhone/iPad/iPod naming convention."

Aldrig förut har någon sett fram emot ett paket i posten som jag gör nu.

Fram med näsdukarna

Om du bara tänker se en reklamfilm i år. Se den för tårarna, skrattet och dess oändliga briljans skull.

Alla ska med!

http://www.metro.se/noje/lady-gaga-jag-tappar-haret/EVHkcu!fgS6XYwOj5s2/

Riktigt svåra saker

Einsteins relativitetsteori
Raketforskning
Strängteori
Kösystemet på Max hamburgerrestauranger

Och kom inte och säg att Stephen Hawking rullar in och ut på fyra minuter bara för att han har ett eget sugrör. Det är för att han är ett geni.

Öppna kontorslandskap

Jag trivs bäst i öppna kontorslandskap
Nära skrivar´n vill jag bo
Elva månader om året
Så att själen hålls i schack
Jag trivs bäst i öppna kontorslandskap
Där klyschorna får fart
Där KPI står högst i kurs
Och prestation är allt
Där brygger snabbt en automat
Kaffet i min pappersmugg
Man dricker det av överlevnadsskäl
Till ljug och vetekrans
Jag trivs bäst i öppna kontorslandskap
Nära skrivar´n vill jag bo

Jag kan inte

sluta tänka på avståndet mellan vagn och plattform.

Praktikant for president

After work. Ung kvinnlig säljsektspraktikant infiltrerar samtal. Perfekt svenska efter blott tre år i Sverige. Håller hårt och länge på sin nationalitet. Sannolikt hennes grej och del av hennes personal branding. Utdrag ur samtalet:

El Chileno: -Det är ju stora kontraster i hur folk lever i Chile, åker du bil i 30 minuter så får du se typ allt.
Praktikanten: -Vadå, är Chile så litet?

--------------------------

Skribenten: -Det är ju rätt ensamt att bara hålla på och skriva saker, jag saknar mina kollegor.
Praktikanten: -Vadå, har de gått?

Hon var från Schweiz.
Om några år är hon din eller min chef.

Dagens eko 17 mars 2012

"FN:s säkerhetsråd funderar på att göra allvar av planerna på att sätta sig ner och diskutera ett eventuellt flygförbud över Libyen."

Talang 1944

De här brudarna hade spöat alla även i årets tävling, men frågan här är nu vilken av filmerna som är läskigast? Den första där du tror att detta bara är ännu en av alla trestämmiga låtar om solid potatissallad varpå inget annat än helvetet brakar löst efter cirka 55 sekunder. Eller är det den kortade varianten som försöker vara läskig som är läskigast?

Själv är jag kluven men håller med en kommentar på YouTube som menar att efter finalen med en trevägs mobil 69:a så har jag nu sett allt på Internet.
Sweet dreams.

Tokyobörsen

Hörde jag rätt?
Och var det fler som hörde?
Igår, i slutet av ekonominyheternas förfäran över tsunamins negativa inverkan på den globala ekonomiska tillväxten så inflikar korren på plats i Japan:


-Fast det här är nog det sista som det japanska folket tänker på just nu.

Word.

The soundtrack of my life

Death. Med en låt inspelad 1975.
Även punken stal vi från de svarta visar det sig. Läs hela sagan här.

Qvinnan i mitt liv

I bil när vi passerar restaurang Indian Restaurant:
-Åh, kolla där har de indiansk mat, undrar om det är gott?

Buffalo Tikka Masala, anyone?

Högst upp i Rockefeller Center, NYC:
-Åh, kolla där borta är Fritidsgudinnan!

Den bästa gudinnan någonsin.
Och den bästa qvinnan.

En masspsykos vid namn semlan

Idag når Sverige sin kulinariska klimax i och med Fat Tuesday då vi alla bara äter mellanmålsbullar (så hette de på min skola) med grädde och mandelmassa i och kokain piffigt siktat över toppen. Jag tror inte att det var kokain på semlorna sist jag åt en men det måste ha hänt en del i frågan sen tidig kritaperiod, hur annars förklara psykosen omkring oss. Så jävla gott är det inte.

En snabb koll med byalaget (facebook) ger också vissa indikationer på att somliga bara äter semla för att man ska. Andra är överlyckliga för att Fat Tuesday innebär carte blanche för hejdlöst svullande inför andras ögon. I 364 dagar har dessa personer smusslat med sin semmelkartong inför kollegor och familj men idag smäller det. Idag är det mer än okej. Det anses suspekt att inte göra det.

Där har vi en intressant dag att införa förresten: Pervodagen, där alla förväntas vara sig själva för en dag. Casual Friday with a twist liksom. Man kommer in på jobbet och i receptionen sitter denna dag en dominatrix i läderraffset och fuck me boots med piskan redo. Hon undrar strängt varför jag inte har tagit med mig min perversa läggning idag. Jag ignorerar hennes fråga med ett spefullt leende och när jag passerat henne inser hon vilken lurifax jag är. En buttplug med hästsvans syns ju inte framifrån! 

Som den vakne läsaren listat ut är jag inte speciellt förtjust i semlor och här kommer en topplista över några saker jag hellre testar än en semla idag och alla andra dagar. Är dessa uttryck obekanta för dig ber jag dig att googla med försiktighet. Är du en god kristen ska du nog låta bli helt.

Semlans ranking i mitt liv
1. Rusty Trombone
2. Felching
2. Soggy Biscuit
4. Zombie Punch
5. Hetvägg

Semlan först på femte plats alltså.
Men är det verkligen bara jag som undviker semlan idag? Hur gör du?

Don't call it a comeback

Kalla istället de senaste veckorna för en period av förnekelse och verklighetsflykt. Denial is not only a river in Egypt som min gamla mormor brukade säga. Inkorgen är nu full av påminnelser om att bloggen ju skulle handla om att tappa håret. Horder av män med flyende hårfästen har demonstrerat utanför mitt hem och uttryckt sin frustration över bloggens brist på relevans och riktning. Flintgubbepöbeln är vilsen och menar att jag kastade åt dem en snuttefilt bara för att kort efter rycka undan den. De har heller inte fått någon information.

De har rätt. Jag ber mina bröder om ursäkt och tar på mig mitt public service-ansvar igen. Jag börjar på direkten!

Eller inte nu, men nu. Inte nu. Men nu.
Imorgon kanske.

Frihet under ansvar

Det vanligaste resultatet när vi människor äntligen får loss möjligheten att jobba hemifrån en dag i veckan:

Min gulligaste näradödenupplevelse

På promenad längs Götgatan (Södermalm, Babylon, Sveryeah) ser jag plötsligt en stor svart boll och en mindre svart boll. Tre kvinnor gullar upphetsat med dessa, tar gruppbilder och liknande. Det rör sig om hundar fastbundna vid ett träd. Jag stannar och tittar lite på mysigheten. Det är mysigt. Plötsligt går kvinnorna iväg, det var alltså inte deras hundar. Åååå, nu vill den lilla hälsa på mig med, jag finns!

Som genom trolleri sitter plötsligt ingen av hundarna fast i någonting alls förutom sina koppel som nu släpar i marken. Vi är nära trafiken så jag kliver in och räddar dagen. Med kopplen i mina rättrådiga händer inser jag genast att hade jag varit med i Gäster med gester så hade Meg Westergren nu vrålat:


-Jag stjäl svindyra rashundar på stan och tänker sälja dem dyrt på Blocket!


Där står jag och spanar efter en husse eller matte med två goskorvar som snor runt mina ben. Oordning. Trottoaren plötsligt tom på folk. Helvete. Kanske ägaren sitter på närmaste hak. Närmaste hak heter Broder Tuck. Där har jag aldrig varit men jag vet att det är mest känt för att folk skjuter folk till döds där. Puls.

Vänder mig om för att binda fast bollarna vid trädet igen när dörren bakom mig öppnas och trädet skuggas av en 2,3 meter lång hantverkare som med slavisk brytning frågar:

-Vad ska du göra?

Kaninpuls. Men han köpte min story och jag gick raskt därifrån. I fortsättningen tänker jag satsa på mindre hundar utanför mataffärer. Enklare att sno från gamla tanter helt enkelt.

Aja baja Max Martin

Frågan på allas läppar: 

Hur kommer det egentligen att gå för The Bellamy Brothers när de nu stämmer Max Martin för textstöld?